20/6 2007 20:47:28
Reseberättelse VR2007
|
Så samlades åter dryga 16 000 cyklister vid Vätterns strand i Motala för att ta sig an den 42:a Vätternrundan. Så även Kolmården Adventures cykelfantaster; Simon, Joel, Pär, Henrik, Jens, Magnus och Jonas. Likt den bästa semesterresa packades husbil och husvagn med cyklar och kläder, energibars och slangar. Nu kom det senare att visas att det inte blev någon semestertur...
Kvällen innan tillbringades på Rådmansgatan, stort tack till Helena Carlsson som upplät parkerings- och tältplats till oss. Vad ska man äta, hur ska man klä sig, frågorna var många.
Halv fyra ringde väckarklockorna och strax därpå stod grötkastrullen på spisen. Sju allvarliga herrar intog sin frukost i tystnad, eller som någon sa; bäst att spara på samtalsämnena till loppet.
Under natten hade den stilla kvällsbrisen ersatts av en frisk och kall ostlig vind som kom att ställa till det för oss under dagen. Efter en obligatorisk lagbild vände vi cyklarna in i startfållan och tio minuter i fem rullade vi ut på vår 300 km långa cykeltur. Efter att motorcykeln släppt oss vid rv 50 tog vi kommandot i klungan och satte upp farten för att klara vårt mål; under nio timmar. Samarbetet oss emellan, med viss hjälp av andra cyklister, gick bra och vi tog snart in så mycket tid att vi beslöt oss att ta en kort p-paus efter Gränna. Henriks blåsa protesterade dock, den ville inte vänta så länge. Vi hade dock återsamlats när det var dags att ge sig i kast med den mest kuperade delen av rundan; Gränna – Jönköping. Backen i Kaxholmen betvingades och med god fart fortsatte vi nedför mot Jönköpings depån som enligt planerna passerades utan stopp. Svårare var det att passera själva staden då gatukontoret beslutat sig skicka ut sopmaskinerna på gatorna just denna lördagsmorgon!
I takt med att vi tog oss an den långa klättringen efter Jönköping kom vi också för första gången på riktigt i kontakt med vinden, en vind som sedan gjorde sitt bästa för att sätta käppar i hjulet(!) på vår sub9-satsning. Vi lyckades dock hålla ihop klungan till kontrollen i Fagerhult där vattenflaskor fylldes och fickorna stoppades fulla av rågbullar. Rågbullar är för övrigt väldigt svåra att äta, eller åtminstonde väldigt svåra att svälja med torr cykliststrupe. Strax därefter drabbades vi av vår första bakslag, Henrik, kanske på grund av rågbullen, tvingades syna asfalten. Som tur är hade vi och Henrik tur och han kom undan med en stukning och skrubbsår, när vi såg honom stå och hålla sig om axeln misstänkte nog mer än en av oss nyckelbensbrott, men som tur är besannades inte våra förhagor.
Lite cykelvård och vi var på väg igen. Straxt därpå tvingades Jonas kapitulera inför vädrets makter, vinden och det faktum att vi nu cyklat nära halva sträckan gjorde att han tappade kontakten med klungan. Han var den förste men inte den siste, då även Magnus strax efter Hjo, där Joel efter konstens alla regler skällt ut en bilist, tvingades ge upp tanken om att klara sig under nio timmar. Den tid som vi tjänat på ostsidan av Sveriges andra sjö, och som mest var uppe i ca 20 minuter, åts nu upp för varje minut som gick. Medan Jonas och Magnus avhängda kämpade för att hitta någon lämplig klunga, hade ”utbrytarna” tagit sig till Karlsborg där Pär fick den första av tre punkteringar som effektivt hindrade även honom från att uppnå den nu undflyende målet. Med hjälp från ovan tog sig nu det uppdelade Kolmårdsgänget förbi backarna kring Boviken och alla antog nog att den vind som under en lång tid hållt ner farten nog skulle ge förnyad kraft när vi väl vänt söderut vid Hammarsundet.
Döm av vår förvåning då den enda hjälp vi fick var några hundra meter in mot Medevi och någon kilometer på Lemundavägen. Allt annat än ren vind i ryggen är motvind! Ungefär samtidigt som Simon, vår hjälte, passerade mållinjen i Motala hade Magnus kommit i fatt Joel och Jens, men innan de tre hade trampat klart för dagen hade Henrik, med ömmande hand och stramande skrubbsår även hann hunnit ta sig i mål.
Trötta men överlag nog nöjda cyklister samlades i parken med sallad och öl och straxt därefter kom även Jonas och Pär, som nu måste anses vara expert på punkteringar, i mål. Bortförklaringarna , taktikmissarna och funderingarna på nästa gång var sedan självklara samtalsämnen innan sju trötta cyklister, på var sitt håll, kröp till kojs. |
|
 |
|
