23/5 2011 14:38:50
En amatörs upplevelse av Ultimat
|
En amatörs upplevelse av Ultimata Kolmården
Hur kom det sig att jag ville göra det här?
Det hela började en helt vanlig onsdag kväll i vintras. Eftersom det var onsdag hängde jag på Klätterhallen. Min egen kväll varje vecka, bara för mig och ingen annan. Jag och Jens J hade tidigare pratat om att köra Ultimata Kolmården som en kul grej att ha gjort innan man checkar ut jordelivet. Efter ett par veckors velande beslutade vi med en klassisk handskakning att det är klart vi ska köra Ultimata Kolmården. Planen var att paddla ihop och därefter gå en hård match som konkurrenter på MTB och orienteringen.
Jens pajar knät någon månad innan tävlingen och kan inte köra tävlingen. Men Jens är en snäll man och ställer upp på paddlingen ändå. Tack för det Jens! Annars skulle jag inte kunna genomföra tävlingen då jag inte äger en kajak.
Banan ur min synvinkel
Nu var det alltså klart. Jag skulle först paddla Glotternrundan. En runda på ett sjösystem jag blir trött av att köra på långfärdskridsko med fikaraster. Inte nog med det jag skulle först springa från Åby IP till Graversfors. En sträcka på ca 4 km, dvs ett helt vanligt träningspass för mig. När jag paddlat klart skulle jag återigen ta mig till fots till Åby IP.
Sen skulle jag cykla MTB på stigar och lite grusväg i ca 5,5 mil. Fysiskt tuffa och tekniska stigar. Den natur man tar sig igenom är vacker. Gäller bara att hinna njuta. Jag provkörde banan en gång innan loppet och var helt slut. Hur f-n skulle jag kunna springa efter detta?
Efter MTB skulle jag springa upp på 15 toppar runt Ågelsjön och Ättetorpsbergen. Dålig orienterare som jag är passade jag på att reka topparna innan. Att springa fel på tävlingen skulle bara bli för mycket för mitt psyke. Det som slog mig var att det finns en massa fina platser jag inte hade varit på tidigare. Jag har redan tagit med familjen på utflykt till två av dem.
Racet
Klockan ringer 04:00. En helt vanlig tid för mig med en son som inte gillar sovmornar. Jag kommer upp till Åby IP 05:10 sippande på en stor kaffe. Känner mig seg. En skön atmosfär råder bland deltagarna. Det är en tävling i god sportsmannaanda och ett enkelt arrangemang. Tror inte någon tänker en tanke på att fuska. Alla vill göra sitt bästa, köra banan på rätt sätt för att se hur långt det räcker.
Etapp 1: Paddel
Starten går, jag lägger mig medvetet sist. Det är nämligen den placeringen jag förväntar mig. De andra deltagarna ser sjukt vältränade ut. Dricker de inte öl överhuvudtaget? Hur mycket tränar de egentligen? Nåja, som förväntat drar de snabbt ifrån. Drack nog lite för mycket kaffe, benen känns tunga. Hmm, hur ska detta gå?
Ser en råbock vid graverforsträsket som nog undrar vad det är som pågår. Kommer fram till Näknen och möts av Jens i bilen, han trodde jag fått problem. Var jag verkligen så långsam på löpningen? Nu var vi äntligen på gång i kanoten. Vi paddlar på och njuter av en fin försommarmorgon. Kanoten och allt annat flyter på bra. Vid lyftet över till Svängbågen kommer första badet. Inte frivilligt dock. Jag sitter bak och säger åt Jens att jag kliver ur först. Problemet var att det aldrig kom någon botten. Jag fick alltså simma istället.
Över till Svängbågen som känns lång, nu börjar mjölksyran komma. Jag och Jens har paddeltränat en gång innan. Innan dess var det nog en familjetur för två år sen. Teknik och styrka saknas således. Tror ändå att 15 års klätterträning hjälpte till lite.
Slutet på Haggölen blir varken kanot eller vandring. Det blir något mittemellan, träskvandring. Jag skrattar åt Jens som sjunker på varje steg. Ser ut som han har klövar istället för fötter. Sen visade sig att Jens inte kunde lyfta upp benet ordentligt pga knäproblemen. Därför kunde han inte gå på grästuvorna. Sorry för klövkommentaren Jens!
Långt lyft över till Övre Glottern där jag badar igen. Undra om den vattentäta fickan på cykeltröjan verkligen är vattentät? Där ligger mobilen utan vattensäkring.
Vidare till Nedre Glottern, motvind och mjölksyra är ingen bra kombination. Vi borrar oss igenom vinden och kommer iland efter 3h och 30 minuter paddling strax efter tre kajakpaddlare. Jag tackar Jens och joggar ner mot Åby IP. Men hur kan benen kännas så tunga efter paddling? Känns tungt.
Etapp 2: MTB
Min favoritgren. Jag växlar ut samtidigt som tre andra. Kör på lätta växlar. Efter Jakobsdalsberget har jag passerat de andra tre. Det känns bra nu, rullar vidare, släpper på i backarna ner mot scoutstugan vid Gransjön. Där möts jag av en lös hund som kommer springande mot mig med vit fradga i mungipan. Jag tror det är en Rottweiler men är inte säker. Jag hör ägaren ropa efter hunden men den lyder inte, jag tror den har siktet inställt på min ena vad. Ett gott och segt köttben tänker den. Jag växlar upp och drar på allt jag kan men den fortsätter att ta in. Jag ser en bild framför mig hur den snart sitter fast, hängande i min vad. Då möter jag en annan cyklist. Hunden blir rädd och vänder om. Det var nära ögat, eller ville den bara leka som alla hundägare säger?
Jag lugnar ner mig och rullar vidare. Får skrika ur spår på en grävling som parkerat på stigen där jag ska cykla. Den flyttar snällt på sig. Vilda djur lyder tydligen bättre än tama djur.
Vid Hjälmaresjö brakar det till och det ser ut som jag tappat kedjan. Det skulle dock visa sig vara värre än så. Jag har kört av växelörat! F-n!
Som tur var har Joel sagt åt mig att alltid ha ett i reserv. Jag lyder såklart coachen och har ett i reserv. Men hur byter man? Jag böjar mecka. Men har jag ingen nyckel på mitt universalverktyg som passar de små skruvarna? Ska jag vänta på någon och fråga om de hr någon nyckel? Måste jag bryta? Hur gör man, ska jag beställa en taxi? Hur ska den hitta hit? Jag börjar leta efter en fil på andra halvan av verktyget och finner där en ensam liten insex nyckel som passar perfekt. Bort med det gamla och efter lite strul dit med det nya. Tog 20 minuter. Skit också. Negativa tankar öser över mig. Jag försöker mota bort dem med att jag löste problemet och är igång igen. Det är en tävling mot mig själv. Inget blir bättre av att sura. Efter en timme släpper det och alla negativa tankar borta. Jag ska nu växla över till orientering.
Etapp 3: Orientering -15 toppar
Byter om och joggar iväg. Benen känns tunga som bly. Börjar gå direkt vid först backen. Stämplar först kontrollen. Bra! Nu är det bara 14 kvar. Jag kämpar på, går och joggar om vartannat. Det går skapligt men det är varmt. Har nog för lite vätska med mig. På väg upp mot kontrollen A bränner solen ordentligt. Jag möter Niklas som säger att han bryter. Negativa tankar igen, om inte han känner att han fixar det. Hur ska då jag kunna ta mig runt? Tänker ut en plan. Efter kontrollen B ska jag gå/jogga till kontrollen E via Stora berget . Där ska jag fylla på vatten och svalka mig. Det visar sig vara en bra plan. Jag piggnar till och får nytt mod. Betar av kontrollerna en efter en. Mobilen ringer. Fickan var vattentät! Bra tröja. Det är min sambo som undrar om jag lever. Allt är okej säger jag, kommer hem om 2 timmar. Nu är det nämligen bara tre kontroller kvar. Två kvar, iväg mot fyran. Var är fyran? Var är jag? Nej inte nu, hur kan jag missa nu? Jag samlar mig, går tillbaka läser in mig på kartan, hittar fyran och stämplar. Missade nog en kvart. Men jag har fått nya krafter. Hemlängtan? Jag springer nu, jag faktiskt, inte joggar utan springer mot femman och målet. Jag går i mål efter dryga 12 och en halv timme.
Jag är trött, men inte helt slut. Känns helt okej faktiskt. Det var kul - en heldag i skogen.
Väl hemma efter lite bestyr käkar jag en kebabpizza och dricker en par öl. Gott men inte fantastiskt, magen är lite slutkörd efter all sportdryck och energibars.
Vaknar dagen efter och mår riktigt bra. Tänker att nästa år kör jag under 12 timmar.
/Håkan Lindgren, Jursla, 2011-05-23
|
|
 |
|
